Övergång från K3 till K2

BFN behandlade i september en brevfråga avseende en bostadsrättsförenings övergång från K3 till K2 och komponentredovisning.  I brevsvaret anges att det som tidigare redovisats som komponenter enligt K3 men inte utgör en separat avskrivningsenhet enligt punkt 10.22 i K2 (mark, markanläggning m m, e a) redovisas till komponenternas sammanlagda bokförda värde och skrivs av som en avskrivningsenhet (byggnad, e a). 

Brevsvaret är inte i linje med vår tidigare tolkning, att komponenterna vid en övergång från K3 till K2 inte får läggas samman till en avskrivningsenhet, i analogi med tidigare brevsvar om avskrivningar på tillkommande utgifter vid övergång från tidigare regelverk till K2.

I tillägg anges att en fastställd avskrivningsplan ska omprövas om planen är uppenbart felaktig. En omprövning av en avskrivningsplan innebär en ändrad bedömning och tillämpas framåt i tiden. Det överensstämmer med lydelsen i K2 punkt 10.26 där det anges att ”fastställd avskrivningsplan ska omprövas endast om nedskrivning gjorts eller om planen är uppenbart felaktig.”

Om eller hur avskrivningsplanen påverkas av att komponenter läggs samman till en avskrivningsenhet anges inte i brevsvaret. Av RedU 12 punkt 3.4 b) framgår att en möjlig avskrivningsprincip i K2 är viktad avskrivning som avspeglar olika avskrivningstider för byggnadens olika delar. Avskrivningarna påverkas i det fallet inte av övergången till K2. Övergång till en avskrivningsplan baserad på byggnadens huvudkomponent (stommen) innebär i det fallet en ändrad bedömning.

Sammanfattningsvis innebär en övergång från K2 till K3 och att byggnadens komponenter läggs samman, i enlighet med brevsvaret, inte med automatik att avskrivningarna beloppsmässigt förändras.

Avsnittsansvarig: Jörgen Götehed jorgen.gotehed@borevision.se

Fler Nyheter